fridaakj

Jag hatar när det känns som allt bara hela tiden går emot mig, att allt jag säger och gör missuppfattas och leder till massa bråk. Imorgon behövs för att Frida Johansson inte ska gå in i väggen


Anyhow, när jag stod och lagade exotisk middag igår kom min padre hem, tog av sig skorna, hängde upp jackan, kom in i köket och gav mig sedan en kram och sa "Frida jag är så glad att du är normal" Hur ska jag egentligen tolka det? Att mina syskon vart pain in the ass när de var i min ålder eller att jag faktisk kan koka potatis och ställa fram sillburkarna på bordet? Det är en gåta som kommer förbli.